De två hade mycket mer gemensamt än en ståtlig kroppsbyggnad. De hade sitt ursprung i samma region runt staden Kisumu i Kenya, de tillhörde samma kenyanska stam, Luostammen, deras fäder var kusiner och arbetade och umgicks, mycket och gärna, speciellt under sina äldre dagar.

Jag lärde känna Moussa i mitten av åttiotalet, i Uds pressrum i Stockholm. Vi blev snabbt goda vänner, med en stark gemensam länk: många indier från Goa, min hemtrakt, arbetade i dåvarande Brittiska östafrika, ofta som lärare. Moussa berättade med kärlek och beundran om sina lärare från Goa: Da Costas, Da Silvas, Da Souzas och så vidare...anekdoterna var karakteristiska.

Mina vänner från Goa brukade trollbinda oss med äventyrliga berättelser om hur de i Afrika blev attackerade av, och vildsint försvarade sig mot, lejon, leoparder och alla tänkbara djur ur Noaks ark...historier som överträffade de mest bloddrypande fabler. Moussa upplyste mig å andra sidan objektivt om verkligheten och vardagen i sitt älskade Afrika, visserligen inte mindre bloddrypande: sociopolitiskt kaos, hopplösa korruption, förhärskande svågerpolitik, oberskrivbar brutalitet och brottslighet som krossade drömmarna hos dem som som offrat sig för fred och självständighet.

Moussa visste vad han talade om, han hade själv utsatts dramatiskt för alla dessa missförhållanden under sin uppväxt.